Först vill jag be känsliga tittare lämna detta rum... Nä skoja bara:)

Jag har valt att skriva och berätta om min mormor för att hon är eller var menar jag en av dom viktigaste personerna i mitt liv. Hon var väldigt glad , pigg,fantasifull :) och kunde liksom se livet från den ljusa sidan även om det var helt botten ibland. Innan jag föddes hände det en olycka som förendrade hela hennes och min familjs liv.Hon,min morfar och min moster var med i den olyckan. Min moster förlorade sin arm min mormor knäckt liksom ryggrads kottorna i ryggen (förstår inte riktigt för hon förklarde det när jag var väldigt liten) och min morfar fick en kraftig hjärnskakning.Men trots det så överlevde dom men min mormor fick sita i permobil i 19 år.Jag och min mormor gjorde väldigt mycket tillsammans efter som att hon hade väldigt mycket tid och jag hade inga kompisar på den tiden. Det som jag minns bäst och är typ som mitt första minne av henne och jag var att min mamma jobbade (som personlig assistent) och min mormor ville visa mig något själv med mig så mamma packade ner fika och så gick vi.Det första som jag såg var en vacker äng som det stog några stenbänkar längre ner i ett hörn och stenklippor mer åt höger.Vi fikade och sen ville jag klättre upp på stenklipporna (asså jag var bara 4 år om ni undrar)men det gick inte så bra för jag trillade ner ist men det gick bra ändå.Jag gillade min mormor för att hon var ända som aldrig skällde på mig när alla andra gjorde det,hon hjälpte mig att få bättre självförtroende och tålamord, hon var den ända som förstog hur jag mådde inerst inne och inte som jag brukar dölja för alla andra och hon lärde mig att överleva när jobbiga saker inträfar/händer, det är därför jag är här idag.Om jag skulle få önska eller ändra något skulle det inte vara mormor som jag skulle ändra utan jag skulle villja att den olyckan aldrig hände för då hade hon sluppit att sita i en stol i 19 år och då hade hon säkert också varit här med mig nu.Men jag påminer mig själv att överleva och tänka att hon var här och fanns hos mig i 10 år och att hon finns kvar fast jag och ingen annan kan se henne och att hon alltid kommer finnas kvar i mitt hjärta <3. Jag vill också säga tack till henne för att utan henne skulle jag aldrig vågat skriva detta och inte ens vara vid liv idag men tack vare henne klarade jag av allt och detta. Det var allt som hade att berätta.... Hoppas det blir bra så ses vi Seeyu...

Hejjjsaan:) Idag eller sen i torsdag så har jag haft ont i halsen :( Jag får värkligen inte bli sjuk nu för ska åka till Skene i två dagar på fredag (själv med tåg) och vill vääärkligen åka!!!:/ Jag har inte gjort så mycket mer än att ha varit i skolan och haft tråkigt.Men har prov imnon så måste öva i sista minuten som jag alltid gör och svenska redovisning som jag måste öva till, tänker fortfarande inte berätta vad jag skriver om (fast kanske redan har gjort det) aja men vet iaf inte riktigt om jag kommer hålla mig för tårar när jag läser upp det eller om jag ens kan ha det. Kanske slänger in ett inlägg senare för er som vill läsa det jag har skrivit i svenskan (men bara dom som vill veta då) Nu ska jag lyssna på musik och försöka öva till provet så Seeyu:))